Ikväll kommer klubben upplösas. Detta är ett beslut jag länge tänkt på, varje natt, varje dag och tillslut kommit fram till.

 

Jag känner att allt bara rasar. Vi förlorar mer medlemmar än vad vi får några. Nu står klubben utan ledare eller ridlärare med bara några ynka medlemmar som inte kommer på eventen. Jag jobbar hårt utan att få ut något av det. Sen är det största problemet MEJ. Jag är nog inte redo för en klubb. Att ta ansvaret för alla och hela tiden själv sköta allt och få allting gjort. När jag skapade klubben bara krafsade jag ihop nånting. Och visst, jag hade en klar tanke i hjärnan om hur jag ville att klubben skulle vara. I början gick det lätt, jag älskade det. Många var inne, det var lätt att hitta medlemmar och flera kom på eventen och vi hade superskoj. Men sen ändrades det snabbt. Jag tittade på de stora fantastiska klubbarna och bara ville uppnå samma sak, men nu är det inte lika lätt. Att hitta aktiva medlemmar är nästan omöjligt, allting går bara åt fel håll nu. Jag känner att jag inte är rätt person för detta jobbet. I mitt riktiga liv har jag ganska svårt att hinna med. Mina föräldrar skildes för någon vecka sen och jag har träningar alla dar i veckan. Min lust för att spela är inte heller särskilt stor, men jag hoppades att klubben skulle förbättra det. Jag ville ha det som i de andra klubbarna jag var med i förr, när man kom hem ville man bara sätta sig vid datorn och spela o träffa sina klubbkompisar, så är det inte här. När man loggar in är det aldrig nån där och för det mesta är chatten helt öde. Jag vill inte att NI ska känna er skyldiga för detta, för det är ni absolut inte. Allt är MITT fel, ingen annans. Jag hoppas även om klubben inte kommer finnas kvar, att vi kommer vara lika bra vänner, skratta som förr och träffas. Det hade jag älskat. Innan jag avslutar vill jag bara säga tack. Tack till alla som funnits med från början och stöttat mej. Tack till er som funnits där för mej hela tiden, även utanför spelet, som har hjälpt mej igenom mer än vad ni tror. Tack till er som har gett mej en massa härliga stunder fyllda med skratt och glädje. Tack till er som har stått ut med mej, min personlighet och tagit mej för den jag är, det betyder mycket. Tack till er som hjälp till, kommit med förslag och alltid vart positiva, det har hjälpt mycket. Och till sist tack till alla er som har velat dela denna tiden med mej, som har uppskattat den lika mycket som jag, jag kan lova, ni kommer alltid finna i mitt hjärta!

Vem vet, kanske kommer Lucky Bombs återuppleva nån gång? Nån gång när jag är mer redo. För nu vet jag vad det är man ger sig in på och kommer ta det på fullsate allvar.

Det var allt jag hade och säga. Jag vet att ni är besvikna på mej och kanske arga men jag hoppas vi kan vara vänner i alla fall. Förlåt mej.

 

TACK!

//Annie